K fattar ingenting, nu ska vi se om ni gör det.

Jag är känslig för årstider och väder. Jag genuint AVSKYR kyla, mår riktigt dåligt av det.
Hösten är ännu värre. Då hamnar det mest på psyket.
För då känns det som om det är huuundra år till nästa vår och sommar.
Eftersom vi vet hur långa och kalla vintrarna kan vara i vårat kära Svedala. 

Så.
Ikväll gick jag ut med soptunnan, då vi har hämtning i ottan i morgon bitti.
Och då var det sådär frasigt kyligt…
Då låtsades jag i min skalle att jag inte såg den lilla snön & isen på backen,
och att det var höstkyla jag kände.
Tänk oktober.
Och så gick jag där i ett par hundra meter och huttrade och led lite.
Tänkte ‘att nu kommer hösten och den långa hemska vintern snart…’
SEN.
Då vänder man tanken och tänker:
Men NEEJ, det är ju VÅREN SOM ÄR PÅ VÄG!!
Wiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!!!  :D

Hahaha, jag hör hur sjukt det låter.
Men det är såhär jag tänker.
Varje vår.
Och det är så skönt! Och funkar. För mig iaf.
Tyvärr funkar det ju inte på hösten.
Men det är ju verkligen en helt annan historia.

Någon som hänger med i tanken?