Vissa tycker hela konceptet är jobbigt.
Själv älskar jag det!

Sen kan jag nog tycka att Allsången på Skansen blivit lite väl kommersiell de senaste åren. Så hajpat liksom.
Därför blev jag glad när jag såg Lotta på Liseberg idag. Det var inte direkt mina favvoartister som medverkade. Men ändå. Det känns lite genuinare på något sätt.

Lotta sitter o snicksnackar med de som är med, och även om jag fattar att 90 % är enligt manus så känns det mycket ärligare än Måns o Skansen. Sorry. Jag gillar Måns också. Men jag saknar Berghagen.
Någon jag inte saknar är dock Anders Lundin, så tramsig.

Iaf. Ikväll på Lotta var Bengtzing en av de som var med. Jag brukar ha svårt för henne, då hon verkligen framfört schlagerlåtar som går i falsett o är sjukt enerverande o enformiga.
Idag upptäckte jag att hon sjunger ju fasen bättre när hon sjunger lite mörkare. Ja men vad det nu heter då…?

Och så Arvingarna då. K kände igen någon direkt, och jag fattade grejen först när jag såg Casper, då han är den enda jag för det första känner igen i bandet över huvud taget, och för det andra för att han var den enda som inte såg ut att ha åldrats 20 år – på 10 år.
Han sjöng för övrigt bättre ikväll än jag hört tidigare också.

Christer Sjögren… Näe, jag börjar med
Sean Banan istället.
Den killen får mig alltid att le.
Jag vet inte varför. För jag är verkligen den som skulle kunna spy på en sådan ‘figur’ som han gjort sig själv till.
Men han gör mig glad. Varje gång jag ser hans smajl blir jag glad. Vet inte varför, men det är iaf härligt!
Låten han framförde var ju ingen hit direkt (vilket det sällan är iofs), men texten var som vanligt rolig. Man måste se hans humor, annars går det liksom fetbort.
Inget jag lägger till i min spellista direkt, men när jag ser hans leende blir jag glad. Det räcker!

Och så åter till Christer Sjögren då.
Som jag sa till K ikväll när vi (Läs jag, K läste mest)  tittade på ‘Lotta på Liseberg’: ”Jag vet inte vad det är, men jag har alltid gillat honom. Det kanske är för att jag buggade till Vikingarna när jag var liten.”
Ja men inte vet jag.
Jag är inget fan, och jag lyssnar (inte ännu) på Vikingarna till vardags, OCH han är lite frikyrklig sådär, men ändå… Jag gillar honom på något sätt.
‘I love Europe’ gick ju iofs fetbort. Men iaf.
Och när han berättade att hans favoritämne i skolan var maskinskrivning så hojtade jag till K bredvid mig: ”Ja!! Där har du det! Jag visste att vi hade en connection!”
Hahahahaha!
Jag är för rolig.
Men jag står fast vid min sak.
Jag gillar Christer Sjögren.
Och älskar maskinskrivning.
Som för övrigt är det enda ämne jag har fått en 5:a i.