har jag idag. I 5 år har jag skrattat, gråtit, förfärats, förargats, förundrats och förbluffats över statusar och annat på den där sidan.
Den har hjälpt mig hålla kontakten med såväl nära vänner som gamla bekanta, klasskompisar, kollovänner, brevvänner, släktingar och kollegor.

I vissa perioder är jag mer aktiv på sidan, i andra är jag lätt (eller mycket) ‘off’. Precis som i bloggen. Och i livet. Det är upp och ner. Ibland i stora svängar, ibland i mindre.

För mig är Facebook en del av mitt liv. Men för den del inte en så stor del. Och jag är inte den som lever genom sidan. Som måste uppdatera min status 10 gånger per dag, eller som skriver ut minsta känsla jag har om något. Eller taggar mig själv i affärer och i varenda hörn av landet jag befinner mig i. Den grejen har jag aldrig förstått. Men alla är vi olika.

Jag tror att jag skulle klara mig utmärkt utan Facebook. Jag skulle dock säkert tycka det är supertrist efter några dagar…
Men man kan vänja sig vid det mesta i det här förunderliga livet.

Tycker iaf att det är lustigt att tiden går så fort ibland, och gratulerar mig & Facebook till vår 5-åriga vänskap.