Lovely!

Slut på meddelandet.

Tack för det. Det var länge sedan jag hade feber i 3-4 dagar i sträck. Ingen hit, även om det inte handlade om några 40 grader.

Idag känns även magen en aning bättre, men jag ropar verkligen inte hej än, inte förrän jag känner mig riktigt frisk. Så idag har jag en heldags-dejt med TV:n. Igen kan man väl säga. Vi har ju hängt i några dagar nu. Fy fan alltså. Det är inget vidare att vara sjuk.
Än så länge har jag klarat av en charmig dokumentär om ‘pop-munkarna’ från Österrike. De var gulliga. Och en fin, rolig & gripande dokumentär med Roxette. Gud vad bra de är! Vilka hits de gjort! Och så känslosamt det var när de pratade om Maries tumör. Hua! Så coolt att de gjort värsta världsturnén efter det.
SVT-repriser förmodligen, men lika bra för det.
Och nyss blev det en dokumentär på 5:an om sån där riktigt sjuk samlarmani.
Så tragiskt. Hoppas det går bra för dem när de fått hjälp.

Nu: Dags att njuta av Gotlands-magasinet.

Inte frisk än.
Mår riktigt blä faktiskt.

Så nu blir det film igen.
En gammal goding med favvon Nicholas Cage,
‘En andra chans’ (A Family Man)

under två fluffiga varma täcken. Men jag fryser ändå.
Lägg till ont i hela kroppen & lite extra i ryggen.
Allting toppas med lite knas med magen och en hemsk mensvärk.
Idag är det såå synd om mig. För nu skiner solen och tre av de bästa tjejerna har myskväll och jag ligger här. :’(

Och regn är det ute också.
Nu hoppas vi att en film med Mads Mikkelsen kan lindra lite.

Hoppas ni har en mycket trevligare fredag än mig.

Kände det på mig när jag såg burken i skåpet häromdagen.
Och det var såklart inte krossade tomater som jag köpt…
Men då får man krossa dem själv.

Nu är gårdagens taco-rester omgjorda till köttfärssås, så idag blir det köttfärsgratäng med potatis, paprika och bechamelsås. Allt är klart. Så nu väntar jag bara på K som är och hjälper en granne med lite datorknas.

Då kanske du ska tänka såhär.

Får nog ta en liten prommis efter maten.
Men först måste jag ju laga den.
Så, mot spisen.

Det får i min galna hjärna vara MAX 17, helst under 11…
Allra helst noll.

Rensning som gäller!

till framsidan. Så kan man njuta även här när det är hett.

Nästan i mina gamla hoods. Eller jo det är det väl ändå. Även om jag inte bott just här.

På vägen från Fridhemsplan har jag dragit många små historier för K.
‘Där bor den.’
‘Där låg Arla förut.’
‘Där låg en post förr.’
‘Där var jag & Anki på efterfest en gång.’
‘Där bodde min gamla klasskompis pappa.’
osv.

Just nu är vi nästan precis vid kokosbollsfabriken. Och hade jag inte nyligen köpt hem just havrebollar därifrån (Sveriges godaste!) så hade jag garanterat köpt med mig en låda nu.
Istället ska jag snart visa K mitt

barndomsbad: Kanaan.
Måååånga minnen har man därifrån.
Alltifrån friluftsdagar med skolan, avslutningskvällar, häng med tjejerna för att spana på killar vid minigolfen & den där kvällen när första kärleken som krossat mitt hjärta försökte få tillbaks mig.
(Och nej, jag föll inte direkt i hans armar. Han fick allt kämpa.) Det var inte sista ggn han försökte få mig tillbaks för övrigt. Sist var för 15 år sedan när han låg i skilsmässa och hade en halvtimmes kärleksförklaring för mig på telefon, haha!
Jag tyckte mest han var patetisk och desperat då & nobbade såklart.
Desperat var nog ordet, för sen började han uppvakta min kompis bara dagar efter det. En kvart senare var de ett par & idag är de gifta. Behöver jag nämna att hon och jag inte hänger längre?